Tjaba

Så har det varit jul. Det blir inte mer än såhär...

Känns ensamt. Tomt. Kallt. Föråldrat på något sätt. Lika givande som ett glas vatten. Ja, alltså, brushääns mamma. Det är henne jag pratar om nu.
När jultomten kom och skulle dela ut julklapparna - ni vet, han säger "Ho! Ho! Ho! Finns det...". Då kom brushääns mamma tre gånger. Vände sig lite i magen om jag ska vara ärlig. Denna gång var det ju inte jag som stod för grovjobbet. Tack som fan tomten.



Tjarå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0